Tisdag

Redan Tisdag, dagarna går snabbt, fast de segar sig fram ändå, på dagstid... Har ingen aning om vad jag vill få ut av den här meningen...!

I går hade jag utvecklingssamtal på dagis, idel beröm som värmer mamma hjärtat!
Hon har ordning och reda på sina grejer i ryggsäcken, gör det hon ska, klär på sig snabbt och tappar aldrig bort någonting.
Hon uttrycker sig mest i sång, dans och teater, och använder kroppen som uttrycksredskap.
Hon sjunger och dansar hela tiden. Och jag blev nästan tårögd för det betyder att hon trivs och känner sig hemma nu, efter en liten knöglig start.
Hon har fortfarande väldigt svårt att släppa taget om fjärilen som hon älskar, men hon tycker jätte mycket om sin egen avdelning och börjar ty sig till båda fröknarna nu. Förut gick hon bara till en fröken.
Det som fortfarande är och som de jobbar aktivt med är att hon måste tuffa på sig lite, våga säga nej och säga ifrån, men även där börjar hon bli starkare och hon vågar utmana sig själv mer som att våga klättra fast hon är höjdrädd och är jättestolt över att hon vågar klättra i spindelnätet.
Hon tycker det är skitkul!
På dagis har de också märkt att hon förmodligen är på väg in i sexårstrottset, vissa saker är ju positiva som att hon vågar säga ifrån och sätta ner foten och i frågasätta saker.
Det jobbiga är ju med lämningen som fortfarande är jobbig, just själva överlämnandet att säga hej då.
Nu lämnar jag henne direkt till en fröken som distrarherar henne så hon inte hinner bli ledsen. Sedan går det ju hur bra som helst och det fick jag också beröm för, korta snabba överlämningar, hej då, puss, puss älskar dig, vi ses sedan! Och gå, skitsvårt speciellt när man hör henne gråta i bakgrunden. Men det är bara att bita ihop och gråta med innombords och fortsätta gå. Det är över på en sekund och jag vet att hon trivs.
Men det är fasen det beror på, hon är där igen, en fot i varje värld, den stora och den lilla...
Först tänkte vi att det är bara en grej, eller att hon är lite sämre i astman och därmed lite känsligare men nu verkar det som det beryktade lilla tonåren är här för att stanna...

Helgen gick blixtsnabbt som vanligt, i lördags var det marknad med duggregn blandat med ösregn men lite fynd gjorde vi, jag hittade små ljuslyktor i mintgrön plåt som jag har letat efter i snart ett årstid, 5 kr styck samt en tavla av Janne Lundqvist.
Sirpan fyndade en liten julängel och en liten docka typ någon av tingelings älvkompisar, lite godis och fiskedam. Sen fick hon en barbie docka av Edina som bara ville ha kläderna, inte dockan!
På kvällen kom våran älskade Sharon och sov över och som vanligt så gick tiden allt för snabbt :( Och när hon gick så vart det alldeles tomt och tyst här.
Siri var på kalas, själv för första gången! Så det var bara att packa i hop tvätten och pallra sig ner till tvättstugan!
Det vanliga söndagsnöjet... Det bästa med det hela var att när jag var klar i tvättstugan så ramlade en sojaflaska ut när jag öppnade skafferidörren, och sprack, så det var soja över hela golvet och på mattan...

I natt så var Siri uppe och härjade och sprang runt som en vilde och var kissnödig, nu har vi vaknat varsin natt, så i natt borde vi få sova en hel natt, peppar peppar!