Tacksamhet...

Nu var det ett tag sen jag skrev här.
Det har varit en tuff månad med medicinbyte för mig, lider fortfarande av vissa biverkningar som feber och illamående men det ska ju vara övergående så det är bara att hålla ut.
Blogglusten den senaste tiden har varit lika med noll, men nu har jag en yttepytte lust att skriva lite i den!

I dag vaknade jag upp med en sån stor tacksamhet.
Jag är så himla tacksam att jag har vänner som står ut med mig, jag är tacksam för att de nya vännerna som har kommit i mitt liv.
Jag har världens bästa mamma, en bror som jag älskar, brorsbarn som är hela, friska och fantastiskt fina.
Och jag är innerligt tacksam för min egen underbara lilla smörblomma.
Mitt fina, fina hjärta som snart är fem hela år...
Jag fattar inte vart tiden tar vägen, hur gick det så snabbt?

Hur kunde hon gå från det här?

Till det här?

På typ ingen tid alls?

På torsdag har jag en femåring! Helt otorligt och jag som var så säker på att jag aldrig kunde få barn!